REDIRECTING!!!
Mig hittar ni på www.fenomenalt.blogspot.com , här lever mitt cyberjag vidare, hoppas ni följer med mig, puss!
You know you love me
Därför vill jag börja med att tacka jesus för ett sms jag fick idag, även om det inte var han som skickade det. Det verkar som om min hjärtas dam, älskade vän och vapendragare emelie kommer hem redan nästa vecka!! En vecka. EN vecka. Ååh jag känner mig helt varm och luddig av kärleken. Hoppas hon förstår att hon aldrig får lämna mig igen. Ska nog skicka ett litet sms och påminna om det.
Och nu lämnar jag nog blogg.se också, bara för att de suger så jävla mycket och aldrig vill funka för mig. Och sånt ska man ju respektera, och inte tvinga sig själv på dem. Då firar bloggen ungefär två år. En rimlig ålder för den att få dra sin sista suck och sen slungas ut i cyberspace för att ligga där, latent och vacker tills jag blir känd och en journalist gräver fram den alltså.
Tack baby Jesus, för att du är så himla gullig mot mig. Peace out.
De är på väg... HIDE!!!!
Tokio Hotel. Tar in på ett hotell nära dig. Snart.
Bangkok by night
Idag saknar jag också mina vänner, som titt som tätt försvinner från min närhet då jag behöver dem som mest (i.e. all the time), igen, kul att vara så självständig, och jag är så himla stressad. I helgen tänkte jag, fan vad soft jag har nästan inget att göra förutom en litveanalys. Men som så ofta då man tänker så blev jag brutalt motbevisad då måndagen kom. Och utöver det här ligger projektet. Projektet. Vår drake. Don't get me wrong, både jag och johanna är briljanta men någon St Göran är vi knappast.
Men hörni, man måste tänka framåt också, så är det ju, och jag har en liten silver lining idag OCH en fet stor gigantisk blingbling guld lining på mitt moln idag, först fick jag skjuts hem av grannen med körkort (har vi blivit vuxna? O:) och sen ringde emelie och meddelade att.. HON KANSKE KOMMER HEM OM SJU DAGAR!! Sju dagar! Det är överskådlig tid, det är en tidslinje jag kan se slutet på, det är en kort tunnel som jag ser ljuset i! Åh det är underbart, finns nästan inga ord. Som jag har saknat henne.
Vibe
Djupa reflektionerna om att jag ska sluta festa för det är inte värt det osv slutar med att det är visst värt det, imorgon är det en ny dag och ja, ni vet, pengar kan man alltid skaffa mer utav. Ingen ska kunna hitta ett stavfel i den här texten för det tog mig en halvtimme att skriva den. Nu ska jag sova och imorgon upp och fakea att jag åker till stallet, för jag pallar inte göra det på riktigt. Imorgon är det utgång med kulturchalle, vem är på nästa helg und so weiter osvosvosovosvosv sov gott mina vänner imorgon är en ny strålande dag!!
Pierce right through me
Imorgon är det utgång och lördag likaså och någonstans där emellan ska jag och åsa göra en stor underbar marängswiss (seriöst, varför äter man inte det mer!?) och titta på this is england. Det verkar bli en bra helg känner jag i mina känningar. Och jag har pluggat klart för kvällen och ska graciöst falla ner i min säng nu för lite efterlängtad djupsömn. Jag älskar livet, jag älskar er, puss!
What would Freud say?
Åsa säger:
jag drömde galet skumma saker inatt jag med
åsa säger:
vaad??
Åsa säger:
först var jag en kille fast ändå inte som gifte sig med snygga tjejen (typ en prinsessa ), vars pappa inte ville att hon skulle gifta sig med mig så han blev JÄTTEarg
Åsa säger:
då blev jag plötsligt tjej, fast jag hade varit det hela tiden. hela könsgrejen var helt uppfuckad, grabbade tag i tomas som diskade och sa "fuck arga pappor " och hånglade med honom. sen var du och hanna där och ni var gifta och åt massa tårta.
Åsa säger:
sen så åkte vi nattbuss till sollentuna, fast något off ställe i sollentuna med värsta floden på, och mötte nallebjörnar som försökte döda oss.
Åsa säger:
då kom zombiesarna
Åsa säger:
och random folk som var på festen i lördags kom och ba " ZOMBIIIIIIES, ÅSA Å2 NI MÅSTE ÄTA UPP NALLARNA"
Åsa säger:
så du tog tag i en nalle och började tugga
Åsa säger:
då vaknade jag.
Åsa säger:
behöver jag läggas in någonstans?
Åsa säger:
och oj vad bra att du inte kan printscreena
åsa säger:
HAHAHAHAHAHAHAHHAAHAH åh älskling villd u prata om något?
Åsa säger:
jag vet inte
Åsa säger:
vaknade och tänkte "wtf.. "
Breaking news
Min fredag var strålande den med och min lördag var sängliggande, min vecka är totalpackad och allt känns asbra. Nyss pratade jag med lilla emm om STUDENTEN, och ni vet, om det inte får peppet på maxnivå finns det inget pepp att få.
Och så ser min nya filosofilärare, som jag har på lunchblocket dvs fyra gånger i veckan<3, precis ut som tönten i Criminal Minds som är så underbar så underbar. Awesome. Really.
I wish you missed me too
Fan i helvete jag känner för att bara lägga mig ner, och överlämna mig själv totalt till ett tantrum som skulle få ett tjockt barn utan pengar i en godisaffär att beundra mig. Jag vill kasta kuddarna och riva väggarna och jag vill inte vara mera ledsen, jag orkar inte vara mera ensam. Jag är trött på att bråka, att bli besviken och att bli lämnad men mest av allt är jag trött på att det inte verkar ha någon effekt och det spelar ingen roll vems fel det är, det är ändå alltid jag som ber om ursäkt. Som någon jävla Jesus som kryper till vartenda jävla kors för att förlåta er alla era jävla synder. För Jesus gick det ju rätt bra, ni vet, då han väl var död och alla kom på vilken schysst kille han varit och dedikerade sina liv till honom osv. Han fick ju för fan tom Carola på sin sida!!! Men på något sätt känns det inte som om jag kommer ha samma great success om jag kör hans race, så att säga. Vore ju kul om jag kunde börja bry mig om mig själv lika mycket som jag bryr mig om omgivningen, tror det skulle kanske bli lite lättare då. Men äsch, vad vet jag?
Always
Länken nedan, förjävligt deprimerande, eller inger det hopp? Dunno.
http://www.kvp.se/nyheter/1.1011864/12-ar-och-mamma
You only call when you need something from me, like a drink or a dinner
Du är bättre än Die Hard 2
Sen åkte vi och dansade och så vidare och mina vänner var det snyggaste jag sett. Men det är mina vänner för det mesta, så alkoholen kanske inte hade något med det att göra.
Men eftersom vissa av oss (yours truly alltså) hade lite svårt att sätta stopp för vinet och började kvällen med bråk så känner jag mig aningens sorgsen och ledsam och ja, ni vet. Dagen efter. Var helt utslagen hela dagen, som en annan snigel eller något låg jag i min soffa och ja, jag vet inte vad jag gjorde. Inte var det tänka och röra mig iaf. Pratade lite i telefon, skickade några sms. Sådär. Nu, däremot, ska jag titta på Bridget Jones, för om det inte restorerar min tro i mänskligheten så finns det inte mycket som gör. Förutom ett samtal från thailand, och det har jag redan fått och det värmde hjärtat helt underbart. Puss på er, godnatt.
As long as your hand is warming mine
Självklart är idag en dag precis som vilken dag som helst så självklart missade jag bussen även denna dag. Även om jag satsade på kvart över åtta bussen. Även om jag gick upp sju. Även fast allt jag skulle göra var duscha och klä på mig, trots allt detta missade jag bussen igen. Jag beklagade mig lite över mina problem och fick svaret att det kanske är genetiskt? Men why oh why i såna fall klarar mamma av att åka hemifrån halv sju? Jag kanske är adopterad. Hoppas inte.
Skyndade iväg till skolan, tog närvaro och köpte frukost i cafeterian (wiihoooiu) och har haft hål sen dess. Jag säger som Jean Claude; käske le fucking point? Köpte dock kaffe OCH macka och behövde bara betala tjugofem. Mmm, fick tio OCH femma tillbaka istället för bara det sistnämnda. System, I have thwarted theee! tänkte jag, insåg att det kanske var lite patetiskt men bestämde mig för att det var okej ändå.
Hela den här dagen är ett utdraget jävla hål, punkterat av femminuterspauser där jag lämnar in de sista uppgifterna, sista böckerna osv. Kul. Nej. Skojade. Inte kul. Igår skrev jag min Gaudígrej och precis då jag skrivit "Gaudí var en arki-..." så skickade folk en massa annat att göra så jag behövde svara på ett formulär om dikter och knåpa ihop någon om livssynen för en buddhist. Håhåjaja, ikväll är det i alla fall bara svenskafrågor, projekt och naturkunskap. Vissa av dessa känner jag redan nu kommer bortprioriteras för en mycket efterlängtad, mycket trevlig och above all, mycket välbehövlig middag med bästa vännen. Kanske tom ska göra mina frågor om svensk språkhistoria nu, även fast det det är ett ämne som är lika stimulerande som min uppsats om muskeluppbyggnad. Rawr.
Rock 'n' roll in my SOUUUUUL!
Jag älskar mitt jobb. Kan man ens kalla barnvaktande för jobb? Säkert inte. Men det är helt okej att jag får två hundra kronor och ett oändligt tacktal för att jag hjälper dem så då allt jag gjort är att dragit mig till dagis, dragit oss hem och sen somnat i en hög framför teven innan vi drar oss iväg till sötgymnastik där alla är utklädda till ballerinor och asgulliga. Jag gillar det.
Snart börjar vår absolut sista period här och bara tanken får mitt hjärta att flyga av glädje för att sen totalkrascha och brinna i min överväldigande SJUKA jävla framtidsångest. Vad kommer det bli av mig liksom? Säkert kommer jag också sitta och skriva om tjugo år och skriva något i stil med om någon sa till mig att det här skulle hända för tjugo år sen hade jag aldrig trott dem, tänk så bra allt blev. Men inte fan hjälper såna tankar mig nu då jag håller på att dö av spänning och nervositet. Är som desperate housewives eller OC, en sån jävla cliff hanger. Livet alltså. Och finns inga spoilers någonstans på hela jävla internet. Nej hörni, saker som life is a rollercooooaster just gotta ride it som alla (dvs robbie williams) säger hjälper föga för jag blir åksjuk som tusan av bergochdalbanor.
Saker som min älskade vän emelie säger hjälper way mer, typ det ordnar sig, allt kommer fixa sig. På tal om min älskade vän emelie, snart kommer hon hem! Vore ju tragiskt om jag räknade dagarna eller så men åh jag räknar dagarna och de blir bara färre och färre!!!
Nu är det bara två nätter av intensivpluggande och prestationsångest kvar (men vad är poängen ändå? Försöker jag inte alls får jag g- och försöker jag får jag g+) och sen är det lov. Och imorgon kommer åsa hit. Halleluljah och tack baby jesus för det säger jag. Nu ska jag slänga ihop period tvås sista uppsats, om gaudí this time, herregud så skönt det känns.
I don't like Mondays, but Tuesdays turned out to be equally crap
Men tror ni inte att då jag fixat till hela jävla skiten och nu bara vill ha lite okej disposition på allt så messar word upp sig TOTALT och sidorna hoppar, orden slungas ut i cyberspace och alla olika formatinställningar dansar framför mina ögon. Bestämmer mig för att det är Guds vilja, svär i tre minuter utan att andas mellan och ramlar sen i säng, mascara frustrationsrinner på kinden och jag är så arg att mitt ben kanske exploderar. Sover fem timmer, släpar mig i upp i en berusad dimma trots att ingen gett mig en enda drink och går för att vänta på en buss som aldrig kom. Men då jag smsar kulturarna för att säga att jag blir sen och får svaret, vi har komp idag ju? då trodde jag att jag skulle lägga mig ner och självdö.
Åkte hem och började skrika över allt jag kom på men avbröts för jag råkade somna i soffan. Eftersom min kära lilla pappa ska vara i cafeterian och svara på era frågor om yrkeslivet fick jag skjuts och där hade vi dagens höjdpunkt. Självklart hade vi eget arbete så nu har jag hål fram tills jag ska gå runt bland alla bord och fråga om vad som kommer att hända med mitt liv då den här skiten är slut. Nejfyfan, den här dagen är mitt Everest.
